Nekades att publiceras

10 / 01 / 2024

I kören där jag sjunger är det en som ska göra en tidning. Jag skickade in ett bidrag med hopp om att få publiceras, men texten nekades. Redaktörerna tyckte att mitt bidrag var för svårt, att innehållet inte var lättillgängligt. Min text handlade om två företeelser som jag stör mig på i dagens arkitektur och inredning, nämligen stora fönster och stora soffor.

Att skriva en riktig debattartikel i ämnet vore fel för deras publikation, trodde jag. I varje fall ville jag skriva min text med en ton, eller stil, som jag gillar. Här är texten som nekades:

Stora fönster & soffmöbler sliter

Stora fönster på nybyggda hus är en styggelse, ytliga och skapandes en visuell obalans. De massiva glasytorna sticker lika mycket i ögonen som om prinsessan Estelle iförd galaklänning skulle vandra runt barfota kånkades på en säck lump.

Också från insidan sett är golv-till-tak fönstren ett otyg eftersom de omöjliggör rimlig möblering. De få kvarvarande väggområdena fylls snabbt av fåtöljer, hyllor och tavlor. Med frestade blickar iakttar husägaren de privata skyltfönstrens potential, ”om man ändå kunde ställa en bänk där”, men det går inte. Sanningsenligt rekommenderar inredningsarkitekterna en buffertzon på en meter mellan rutan och närmsta möbel.

Helkroppsfönstren orsakar även nervösa krypningar hos den som saknar exhibitionistisk läggning. De boende beslöjar därav fönstret varpå vitsen med denna glasvägg helt kan ifrågasättas. Grannskapets sanna voyeurer gläder sig förstås, utrustade med fågelkikare ugglandes i kringliggande buskage avnjuter de på distans kvällens dramer, gärna av så kallad stånkande natur, som pågår inne hos de husägare som ännu inte har erkänt för sig själva att två och en halvmetersgardiner bör monteras och därmed befästa att helväggsfönstret var ett misstag.

Jumbosoffan garanterar fortsatt horisontell livsstil

Lika illa som stora glasrutor är den nya slags familjesoffan modell gigant. De moderna sofforna har en nästan aristotelisk längtan mot att hela hushållet ska kunna ligga i X:et på varsin dyna. Glada av sina appar besväras familjen inte av att de en gång i tiden av arkitekten genomtänkta innerväggarna och eldstäderna måste rivas för att ge plats åt fåtöljer som på 60-talet hade setts som två-sitssoffor.