Förra veckan lämnade jag in min cykel för reparation när affärsinnehavaren frågade mig om jag ville hjälpa honom med att beställa nya lampor till hans butik. Förvånad över att han lyckats beställa exakt alla varor till butiken själv, men tydligen inte lampor till taket, svarade jag “ja”. Jag ville gärna hjälpa honom med det.
Han visade på en hemsida vilka lampor han ville ha och när jag kom hem skrev jag direkt till lamphandlaren. Här tog jag ett beslut som har kostat mig en hel del tid. Jag misstänkte att cykelhandlaren inte skulle kunna få något ljus genom att bara beställa lampor, så jag frågade lamphandlaren vad mer som behövdes för att få allt att fungera. Med den frågan lämnade jag mitt mycket enkla uppdrag i att bara beställa lampor. Nu behövde jag ju åka tillbaka till cykelhandlaren med en offert, få ett godkännande av den sen lägga själva ordern.
Innan jag ens erbjöds en offert ville lamphandlaren veta företagsuppgifterna till cykelhandlaren. Detta för att vara säker på att vi var seriösa. Cykelhandlaren ville först inte lämna några uppgifter, men till slut övertalade jag honom. Jag kände vid det här laget att uppdraget att bara beställa lampor skulle innebära mycket mer jobb än så.
I alla fall fick jag en offert med de valda lamporna, ljusskenor, omvandlare och samlare, allt som behövdes för att få igång ljuset. Perfekt tänkte jag, nu åker jag till cykelhandlaren och säger vad proffsen rekommenderar och så beställer vi.
-Hej min ven, hvordan går det med lys, frågade cykelhandlaren när jag efter jobbet åkte till hans butik.
-Det går fint, jag frågade proffsen vad du behöver och här är deras rekommendation.
-Vad kosta den andre lampa?
-Jag vet inte. De uppgav bara priset på den här lampan. Jag frågade dem vad priset på både de lampor du var intresserad av var, men de svarade bara på vad en kostade.